Foto: Torbjörn Stoor
- Både läkare och socialarbetare får i sitt arbete lära sig att fatta svåra, ibland opopulära beslut som kan få långtgående konsekvenser. Det är många som blir i kläm i våra kantiga system och inte får den vård eller det stöd de skulle behöva. Vi behöver varandras kunnande och förståelse för varandras arbete när vi utvecklar nya Sote-samarbetsformer.
Så reflekterar socialarbetarstuderande Josefine Nordberg kring framtida samarbetsformer efter avslutad kurs i interprofessionell praktik i social- och hälsovård vid Helsingfors universitet.
***
I maj 2018 samlades ett fyrtiotal socialarbetar- och medicinstuderande på magisternivå från Helsingfors och Vasa kring temat interprofessionell praktik i social- och hälsovård. Studieperioden avläggs som intensivkurs med fokus på case-analyser och erbjuder fördjupad kunskap i interprofessionellt samarbete. Studiehelheten förverkligas i samarbete mellan Institutionen för sociala vetenskaper och medicinska fakulteten (Clinicum, avdelningen för allmänmedicin och primärhälsovård) vid Helsingfors universitet.
Målsättningen med avlagd studieperiod är att studeranden kan identifiera faktorer som påverkar hälsan i människors mångfacetterade vardag och individens livshelhet i en samhällelig kontext samt att befrämja klienters och patienters delaktighet. Syftet är även att beakta olika kunskapsbaser och värderingar i mångfacetterat samarbete, att bedöma sin egen yrkesposition och betrakta det mångfacetterade samarbetet som en systemisk helhet samt att samarbeta bättre i multiprofessionella sammanhang efter att ha lärt sig andra branschers terminologi och verksamhetskultur.
Intensivkursens närstudiedagar varvas med teori och forskning som studerandena fördjupar sig i individuellt.
Socialarbetarstuderande Josefine Nordberg och medicinstuderande Daniel Ginström tog del av intensivkursen, som i år ordnades för andra gången. De är överens om att kurser av detta slag skulle det få finnas fler av och att de gärna tog del av dem i ett tidigt skede av studierna.
- Mångprofessionella kurser kunde det finnas mera av, det är bra att ha koll på vad andra yrkesgrupper håller på med före man börjar arbeta. När man har en bättre förståelse för andra yrkesgrupper vet man också vad de kan hjälpa med, menar Ginström.
- Mig gav kursen ett bra tillfälle att reflektera kring interprofessionell samverkan både med studerande och yrkesverksamma professionella. Samtidigt gav det också en möjlighet att bekanta sig med litteratur och forskning inom området. För tillfället vikarierar jag som socialarbetare på avdelningar vid joursjukhus och har där märkt hur det verkligen gör en skillnad när samarbetet mellan de olika professionella fungerar, berättar Nordberg.
Kritiska reflektioner kring case och film
Under kursen användes film, case-analyser och samarbetsexempel från praktiken som underlag för reflektion. Under den första närstudiedagen föreläste Katarina Fagerström, sakkunnig i familjearbete vid Folkhälsan, om hur närma sig omsorgssvikt och vanvård av barn. Sessionen avslutades med att studerandena tillsammans såg den brittiska kortfilmen Wasp (Andrea Arnold 2003), som skildrar en ung ensamstående mammas och hennes fyra barns vardag i en brittisk förort. Studerandena reflekterade i grupper kring de samhällsproblem filmen framställer ur olika synvinklar och perspektiv.
Studerandena fortsatte med att gemensamt analysera case från ungdomspsykiatrin och skolhälsovården med hjälp av reflektion av kritiska händelser (RKH). Syftet med metoderna är att öva sig i att kritiskt utforska egna förhållningar, kunskaper och erfarenheter samt att öka professionellas förståelse av komplexitet.
- Film och klientcase var för mig bra material att utgå från och någonting konkret att koppla föreläsningsmaterialet och litteraturen till. Det var bra att få pröva på metoden reflektion av kritiska fall, eftersom den kan användas till att utveckla verksamhet tillsammans med olika yrkesgrupper, berättar Nordberg.
- Att gå igenom case i grupp med studerande från den andra yrkesgruppen är ett väldigt bra sätt att få fram olika synvinklar på problem - och alternativa lösningar, fortsätter Ginström.
Ett nytt inslag i årets kurs var temat Ömsesidiga konsultationer kring patientfall - vikten av fungerande kommunikations- och samarbetskanaler med arbetsparet hälsocentralläkare Frida Gyllenberg och socialarbetare Hanna Holmberg, som arbetar tillsammans i Vanda.
- En av de mest givande föreläsningarna för mig var då hälsocentralläkaren Frida Gyllenberg och socialarbetaren Hanna Holmberg talade kring ömsesidiga konsultationer vid patientfall och gav exempel på hurdana kommunikations- och samarbetskanaler de byggt upp. Därtill diskuterade vi tillsammans olika klientsituationer och samarbete, vilket gav nya synvinklar, belyser Nordberg.
Gyllenberg och Holmberg diskuterade interaktivt med studerande utgående från flera olika case och lyfte fram några framgångsnycklar till ett smidigare samarbete: att arbeta i samma byggnad, att ha återkommande gemensamma möten och utbildningar, låg tröskel till konsultation, förutbestämda handlingsplaner för akuta situationer och ömsesidig respekt och vilja att hjälpa varandra för medmänniskans bästa.
Servicebrukare delaktiga i kursen
Under kursen kom studerandena även i kontakt med servicebrukare inom ramen för temahelheten som berör utsatta unga och klienters och patienters delaktighet. Servicebrukarnas medverkan i kursen uppskattades bland studerandena, ett annat inslag de gärna skulle se mer av.
- Mera sånt. Jag imponerades av de unga som modigt kom med och berättade både om sina egna erfarenheter men också diskuterade tillsammans med hela klassen om hur vi som kommande läkare och socialarbetare bättre kan utveckla praxis där man tänker igenom service och vårdkedjor från servicebrukares synvinkel, menar Nordberg.
- Det är alltid bra med exempel från riktiga livet. Ett bra tillägg till kursen, tillägger Ginström.
Nya insikter om den andra professionens yrke eller verksamhetsförutsättningar
Fanns det då någonting som avvek från studerandenas förhandsuppfattningar om den andra professionens yrke eller verksamhetsförutsättningar? Något som förvånade dem under kursen?
- Eftersom jag själv för tillfället arbetar i sjukhusvärlden främst med vuxna, så var det givande att höra skol- och familjeläkare beskriva praxis och samverkan kring barn, unga och deras familjer.
På sjukhusen där jag arbetat har jag fått se många både erfarna och pinfärska läkare arbeta och via det fått en omformad bild av yrket. Både så att jag på ett nytt sätt respekterar det hårda arbete de gör och de mångfacetterade helheter de måste hantera. Samtidigt ser jag att de omöjligt kan veta allt och att min socialarbetarkompetens har någonting att ge till helheten. Ifall man inte har den här upplevelsen från tidigare, tror jag att en kurs som den här kan hjälpa i och med att man här får öva på att diskutera tillsammans och konsultera varandra kring olika klientfall. Då man fått öva på det några gånger förstår man hur en konsultation kan vara till hjälp och tröskeln blir lägre att hitta sätt att samverka, berättar Nordberg.
- Blev överraskad om hur mycket tystnadsplikten kan försvåra arbetet över yrkesgränser. Blev också medveten om hur många olika ställen socialarbetare kan jobba på. Överlag fick jag en bättre inblick i det sociala arbetet och hur jag kan samarbeta med socialarbetare i framtiden, fortsätter Ginström. Till exempel kan det handla om att möta patienter med socioekonomiska problem. Då kan det kännas som att man borde kunna hjälpa patienten med det på ett bättre sätt, men man saknar kunskap. Nu vet jag bättre hur socialarbetare kan hjälpa och att jag kan ringa till exempel till sjukhusets socialarbetare och be om råd. Behöver inte själv kunna allt, det räcker att man ens börjar fundera på saken - och så kan man be om hjälp av någon som faktiskt har utbildning i saken.
Både under kursens gång och i kursfeedbacken reflekterar studerande kring faktumet att kursen är frivillig för läkare och obligatorisk för socialarbetare. Nordberg och Ginström lyfter fram att det personliga intresset och den möjliga positioneringen i den yrkesverksamma framtiden här spelar in.
- Å ena sidan skulle det vara bra om alla blivande läkare gick denna kurs, å andra sidan finns det antagligen läkare som inte kommer att arbeta kliniskt i samarbete med socialarbetare i framtiden. Kanske tvång inte är det bästa sättet? Kursen är väldigt relevant för speciellt de som tänker bli allmänläkare eller jobba inom psykiatrin. Skulle själv gärna ha fler valbara mångprofessionella kurser med sjukskötare, fysioterapeuter, socialarbetare med flera, tänker Ginström.
- Oavsett om kursen skulle vara obligatorisk eller ej för mig som socialarbetarstuderande, så skulle jag välja att gå den, eftersom interprofessionellt arbete och samverkan för klienters bästa intresserar. Jag blev förvånad under kursen då en av läkarstuderandena berättade att de inte tidigare under utbildningen alls gått igenom vad andra yrkesgrupper, t.ex. fysioterapeuter, ergoterapeuter och socialarbetare gör. Ändå är de här och många andra viktiga samarbetspartners i arbetslivet. Jag tror att alla skulle vinna på om vi lärde oss förstå och uppskatta varandras kunnande ännu bättre, där tror jag en samarbetskurs som den här kan ha en viktig roll i att vi blir bättre på det i framtiden, summerar Nordberg.