LITTERATURÖVERSIKT GÄLLANDE FORSKNING-PRAKTIK-PARTNERSKAP INOM SOCIALT ARBETE
Litteraturöversikt gällande forskning-praktik-partnerskap inom socialt arbete publicerad ( Nanne Isokuortti, Ilse Julkunen, Maija Jäppinen, Kaisa Pasanen och Ida Nikula)
Utgående från analysen identifierades tre typer av partnerskap: (1) utvecklande av det sociala arbetets praktik med hjälp av kooperativ forskning, (2) utbildning av socialarbetare och stöd till utförande och användning av forskning, (3) forskningsbaserad påverkan i syfte att åstadkomma samhällelig förändring.
En iakttagelse som man gjorde på basis av resultaten var att det är synnerligen viktigt att det existerar en delad förståelse om partnerskapets innehåll och vilka resultat man eftersträvar i det skede när partnerskapen byggs. Litteraturöversikten uppgjordes till grund för att utveckla samarbetet mellan Helsingfors universitets Helsinki Practice Research Centre och och praktiska aktörer. Men det kan utnyttjas även bredare för att stärka forskning-praktik-partnerskapen inom de nya social- och hälsovårdsstrukturerna.
Features and outcomers of community-academic partnerships in social work: a scoping review Nanne Isokuortti, Ilse Julkunen, Maija Jäppinen, Kaisa Pasanen & Ida Nikula
Artikeln kan läsas kostnadsfritt på adressen här
FORSKNING I SYSTEMISK PRAKTIK I TVÅSPRÅKIGA VÄLFÄRDSOMRÅDEN
Forskningsprojektet MultiPrax granskar vardagseffekter i en systemisk kontext i socialt arbete inom tvåspråkiga välfärdsområden.
Projektet tar avstamp i det utvecklingsarbetet som genomförts nationellt sedan 2017. Tidigare studier kring temat har fokuserat på implementeringen av det systemiska arbetssättet och på hur implementeringsprocessen genomförts inom de olika områden, framför allt under de första åren. Vad vi eftersträvar i vår studie är att få en helhetsbild av vilka olika effekter man kan se både vad gäller de professionella arbetet, barns och familjers delaktighet samt upplevda resultat. Vi samlar data inom tre välfärdsområden: Österbotten, Västra Nyland och Egentliga Finland genom enkäter, dokument och intervjuer för att få en djupare förståelse av vad systemisk praktik är.
Forskningsprojektet har inletts under en intressant tid som, till en följd av att social- och hälsovården och räddningsväsendet sedan årsskiftet sköts av välfärdsområden istället för kommunerna, varit turbulent. Social- och hälsovårdsreformen har fört med sig många utmaningar, såväl inom ekonomin som inom personalomsättningen.
Under forskningsprojektets inledande fas riktade vi en enkät till ledare, professionella och samarbetspartner inom barnskydd, och barn- och familjeservice. Enkäten strävade att få en bild av det systemiska arbetet inom barnskydd, barn- och familjesocialservice och eftervård inom välfärdsområdet. Frågorna täckte hela spektret kring centrala värderingar som styr, tvåspråkigheten, vilka resurser och kunskap finns tillhanda, bedömningar av samarbetet inom området bedöms, samt vilka effekter man ser både på klient och personalnivå och vilka de centrala utvecklingsområden är. Även om antalet svar var litet, n=34, gav svaren en relativt enhetlig bild av verksamheten och visade också på klara samband. De öppna svaren var informativa och visar att informanterna har varit måna om att svara med eftertanke för att beskriva erfarenheterna av verksamhetsmodellen samt de utmaningar som välfärdsområdesförnyelserna medfört. En del uppledve t.ex att det har försämrats efter övergången till välfärdsområde i och med att ”förmannen finns långt borta och är överbelastad och att det känns som att ingen haft tid att ta tag i och fundera över dessa frågor”. Intressant var att det fanns ett statistiskt samband mellan frågan om kompetens, implementering samt klientdelaktighet. Bättre kompetenser tenderar bidra till bättre implementering. När det gäller effekten av implementering på delaktighet visade en signifikant interaktion att denna effekt berodde på kvaliteten på samarbete. När samarbetet är dåligt har implementering inte en signifikant effekt på delaktighet, men när samarbetet är gott har implementering en signifikant positiv effekt på delaktighet. Informanterna beskrev betydelsen av att ”man inte känner sig ensam mera i det krävande arbetet genom att man förankrade kunskapen inom en större grupp och hade därmed en större expertis att tillta”. Det här medförde också att klienterna kände sig motiverade till att delta.
Forskningsprojektet fortsätter nästa år 2024 med en uppföljning av enkäten samt med intervjuer både av professionella och familjer. Under våren inleds också workshoppar med de tre välfärdsområden för att jämföra de olika resultaten och lära av varandras erfarenheter.
Ilse Julkunen, Ann Backman, Vincze Laszlo, Leo Larjanko och Ida Nikula samt hela forskningsteamet MultiPrax